Maria Montessori

Maria Montessori skapade Montessoripedagogiken som bär hennes namn och idag används både inom offentliga och privata skolor runt om i hela världen.

Hon föds den 31 augusti 1870 i Chiaravalle i Italien och är dotter till Alessandro Montessori och Renilde Stoppani. Alessandro är revisor och hennes mor, Renilde, är välutbildad jämfört med andra kvinnor på den tiden och har en passion för att läsa.

När hon är 13 år gammal studerar Maria på en teknisk skola där det i övrigt bara går pojkar. Enligt uppgift är det stick i stäv med sin fars önskningar som hon studerar där, dock med stöd av sin mor. Hon går där som förberedelse för sin dröm att bli ingenjör.

Hon lär vid denna tidpunkt i sitt liv insistera på att hon inte vill bli lärare för att läraryrket vid den tiden är ett av de få yrken som kvinnor uppmuntras att utöva.

Examen från Roms Universitet

1894 blir hon den första kvinnan att ta examen från Roms Universitets La Sapienza Medicinska Skola och blir därmed en av Italiens första kvinnliga läkare. Det sägs att hon blev antagen till universitet på grund av att man misstog hennes förnamn för Mario (vilket hon senare döpte sin son till). Kvinnor är annars inte tillåtna på universitet vid denna tid.

Hon är aktiv inom Universitets läkarmottagning och blir där enligt uppgift fascinerad av att försöka utbilda barn med "särskilda behov" eller som hon kallar det "de små olyckliga" och "icke utbildningsbara" i Rom.

En del i att förstå hennes arbete och henne som person kan vara att notera att Italien, som många andra länder, i slutet av 1800-talet är mitt i industrialismens framrusande. Inte sällan sätts barn i hårt industriarbete redan vid 8-9 års ålder och än värre kan det vara för barn som av olika anledningar på många sätt står utanför samhällslivet, exempelvis på grund av fattigdom och olika handikapp.

Tiden på Scuola Ortofrenica

1897 håller hon en föreläsning vid en utbildningskongress i Turin om träning av handikappade. Italiens utbilldningsminister sitter i publiken och blir så pass imponerad av det han hör att han senare utser henne till chef på Scuola Ortofrenica, en institution som arbetar med att sköta och utbilda de "mentalt handikappade". Maria arbetar på institutionen åren 1900-1901.

Maria Montessori lär ha sett det som en utmaning och möjlighet att prova sina teorier i större omfattning. Hennes första noterbara framgång är när flera av hennes 8-åriga studenter ansöker om att få göra de nationella proven i läsande och skrivande. De "defekta" barnen inte bara klarar proven, men deras resultat är över medel för alla barn som tar proven. Denna prestation beskrivs ibland som det "första Montessori-miraklet".

Marias svar på deras framgång är "om mentalt handikappade barn kunde hjälpas till nivån av 'normala' barn, så vill [hon] studera potentialen hos 'normala' barn".

Maria blir mamma

Efter en relation med Giuseppe Montesano, föder Maria Montessori 1898 sitt enda barn, Mario. Guiseppe och Maria gifter sig aldrig och ett utomäktenskapligt barn ses som en stor skandal i dåtidens Italien. Mario placeras därför hos en familj som är vänner till Maria och som bor på landsbygden nära Rom. Maria hälsar på honom ofta, men det är inte förrän han blir äldre som han får veta att Maria är hans mamma.

Det är först efter att Marias egen mor dör i december 1912, som Mario flyttar till in hos sin mor i Rom och han blir senare hennes kanske viktigaste kompanjon och medarbetare.

Vidare studier

Maria studerar även filosofi, antropologi och experimentiell psykologi. År 1901 påbörjar hon en andra utbildning på Universitetet i Rom med just dessa ämnen som inriktning. Samma år tar också relationen med Giuseppe slut då han bestämmer sig för att gifta sig med en annan kvinna. Maria går in helhjärtat för sina studier och översätter under denna tid även verk av Jean Itard och Edouard Séguin till italienska.

Startar skola i slummen

Efter sin framgång med de 8-åriga barnen på Scuola Ortofrenica, blir Maria ombedd att starta en skola inom ett bostadsprojekt i slummen i San Lorenzo i Rom. Skolan öppnar den 6 januari 1907 och hon kallar den för "Casa de Bambini" eller Barnens Hus. Den är belägen i en fattig del av Rom och Maria fokuserar på att lära eleverna sätt att utveckla sina egna färdigheter i en takt som de själva bestämmer. Hon kallar denna princip för "spontan egen-utveckling".

Ett brett utbud av särskilda material av ökande komplexitet används för hjälpa till att rikta barnets intresse och påskynda utvecklingen. När ett barn är redo att lära sig nya och svårare uppgifter, guidar läraren barnets första försök för att undvika slöseri med ansträngningar och inlärningen av mindre bra vanor; i övrigt lär sig barnet på egen hand.

En historia om Montessorimaterialet

Det sägs att Maria ursprungligen låste in alla utbildningsmaterial i ett skåp vid dagens slut, men en morgon när hon kom försent till skolan hade barnen själva plockat ut materialet ur skåpet, som hon av misstag glömt att låsa kvällen innan. Barnen ville arbeta med materialet och tog god hand om det.

Denna upplevelse föranleder Maria Montessori att tro att barnen kan ges friheten att arbeta självständigt med materialen när hon väl har visat dem hur de ska användas. Hon gör sig av med skåpet och ersätter det med öppna och låga hyllor från vilka barnen på egen hand kan välja vad de vill arbeta med.

Fokusering på hela barnet och kvalitet

Maria engagerar barnen i vardagliga aktiviteter som att tvätta händer, göra rent bord och putsa skor. Hennes princip om att fokusera på hela barnet gör det möjligt för barnet att utveckla självständighet och självdisciplin vilket i sin tur leder till frihet och självförtroende.

Montessoripedagogiken fokuserar mer på kvalitet än kvantitet och det har rapporterats att denna pedagogik ofta har gjort det möjligt för barn att lära sig att läsa och skriva snabbare och med större lätthet än vad som annars varit möjligt. Denna första skolas framgång föranleder öppnandet av många fler och ett globalt intresse för Maria Montessoris metoder för utbildning.

Montessoripedagogiken börjar spridas

Skolan i San Lorenzo får regelbundet besök av personer som vill studera dess verksamhet. Hösten 1908 finns det fem stycken Casa de Bambini, fyra stycken i Rom och en i Milano, och där lär sig 5-åringar bland annat att läsa och skriva.

Maria trodde att varje barn föddes med en unik potential att uppdagas, snarare än att de var ett "blankt papper" som väntade att fyllas med text.

År 1909 håller hon sina första kurs i Montessoripedagogiken för 100 stycken studenter i Italien. Samma år ger hon också ut sin första bok Il Metodo della Pedagogia Scientifica applicato all’educazione infantile nelle Case dei Bambini.

Slutar arbeta som läkare och föreläsare på universitet

År 1911 slutar hon att arbeta som läkare och slutar även föreläsa på Roms universitet då arbetet med den nya pedagogiken tar allt mer av hennes tid och uppmärksamhet. Hon ägnar sedan resten av sitt liv åt att utveckla den pedagogiska filosofi som kontakten med barnen i Rom givit henne.

Hennes första bok översätt till engelska och ges 1912 ut under namnet The Montessori Method i USA. Den trycks i 5000 exemplar och säljer slut på några dagar. Den placerar sig som nummer två på det årets lista över försäljning av icke-skönlitterära böcker.

Den första internationella Montessorikursen

År 1913 håller hon sin första internationella träningskurs i Montessoripedagogiken. Till hennes förvåning kommer det deltagare från flera olika länder för att delta i kursen. Kursen hålls i hennes egen lägenhet i Rom och förutom deltagare från Italien och andra europeiska länder kommer det även deltagare från Australien, Sydafrika, Indien, Kina, Filippinerna, USA och Kanada.

Året efter publiceras hennes tredje bok i New York med titeln, Dr. Montessori's Own Handbook.

Resan till USA

Efter att ha blivit inbjuden av bland andra Alexander Graham Bell och Thomas Edison, reser Maria Montessori tillsammans med sin Mario, för att år 1915 tala i Carnegie Hall i New York. Hon får även stöd av bland andra Hellen Keller och Margaret Wilson, dotter till USA:s president Woodrow Wilson.

Hon ombeds då även att sätta ihop ett klassrum vid en världsutställning i San Francisco samma år. Där kan besökare studera 21 barn i detta klassrum genom en glasvägg under fyra månaders tid. Denna klass får senare särskilda utmärkelser för sin utbildningsverksamhet.

Samma år dör också Marias far.

Åter till Europa och Spanien

När Maria återvänder till Europa år 1917 bosätter hon sig i Barcelona i Spanien efter en inbjudan att arbeta där. Samtidigt har hennes son Mario gift sig med sin första fru, Helen Christy. Det unga paret gör henne sällskap i Barcelona och hon får fyra barnbarn, två pojkar Mario Jr och Rolando, och två flickor Marilena och Renilde. De följande åren tillbringar hon det mesta av sin tid i Spanien och i Italien.

År 1920 slutar den spanska regeringen att stödja institutet för Montessoriutbildning, enligt uppgift beroende på marias vägran att underordna sig de styrandes politik och regler. Två år senare utses Maria till skolinspektör av de styrande i Italien och 1924 möter hon Benito Mussolini som håller med henne om att den italienska regeringen bör stöjda Montessoriskolorna.

År 1927 grundas Montessoriföreningen i Argentina efter att Maria föreläst på tre olika platser i landet, bland annat i Buenos Aires.

År 1929 grundar hon i Berlin AMI, Association Montessori Internationale, för att upprätthålla integriteten i hennes livsverk och för att säkerställa att det skulle fortleva även efter hennes egen död. Hennes barnbarn Renilde är senare ordförande i denna organisation fram till år 2005.

Bokbål och landsförvisning

Under 1920-talet och början av 1930-talet hjälper de styrande i Italien Maria att starta Montessoriskolor runt om i landet. År 1933 stängs sedan alla Montessoriskolor i Tyskland och ett porträtt av Maria Montessori bränns ovanpå ett bål med hennes böcker i Berlin. Året efter stänger Benito Mussolini alla Montessoriskolor i Italien och landsförvisar Maria från Italien och hon återvänder till Spanien.

Det lär huvudsakligen har berott på att hon vägrade att kompromissa med sina principer för att göra barnen till soldater. Bland annat krävde Mussolini att barnen skulle bära facistuniform och göra facisthälsningar.

En tid av facism och kringsutbrott

Maria sägs vid denna tid hysa önskningar och ambitioner om att skapa ett permanent center för forskning och utveckling av hennes pedagogiska synsätt för utbildning av unga barn, men facismens och krigets intåg i Europa gör att möjligheten att åstadkomma detta under hennes livstid kraftigt försämras.

År 1935 flyttas AMI:s högkvarter till Amsterdam där det än idag är beläget.

Åren i Spanien kommer till ända 1936 då spanska inbördeskriget bryter ut. Hon flyr då först till England med båt och sedan vidare till Holland, där hon bor till och med 1939. Vid ankomsten till Holland bor de hos Ada Pierson, dotter till en holländsk bankir.

Mario, Marias son, som nu är skild från sin första fru, gifter sig senare med Ada. Under åren i Holland reser Maria Montessori runt i Europa och håller föreläsningar för att förmå regeringarna att sluta förbereda sig för krig och istället "utbilda för fred".

Åren i Indien

År 1939 får hon av Teosofiska Samfundet en inbjudan att besöka Indien. Hon accepterar inbjudan och 69 år gammal reser hon dit samma år tillsammans med sin son Mario. Det är början på hennes särskilda relation till Indien. Bland annat är Mahatma Gandhi en av de första som välkomnar henne till Indien. Enligt uppgift har Gandhi vid ett tidigare tillfälle besökt Casa de Bambini i Rom.

Ursprungligen var besöket tänkt att vara i tre månader, men eftersom hon är italiensk hålls hon kvar av britterna i Indien under hela andra världskriget. Hennes son sätts i ett fångläger och själv sätts hon i husarrest. Hon spenderar sommaren i en avlägsen bergsby, Kodaikanal och enligt uppgift får denna period i hennes liv henne att fokusera på relationers natur mellan alla levande varelser.

Detta tema utvecklar hon vidare under tiden fram till sin död och det blir känt som kosmisk undervisning, ett sätt att arbeta för barn mellan 6 och 12 år gamla.

Återförening med sin son

På sin 70-årsdag, år 1940, ställer hon en förfrågan till Indiens styrande om att hennes son ska frisläppas och få återförenas med henne. Hennes förfrågan accepteras och under de kommande åren tvingas de vara kvar i landet, men får ändå under den tiden fortsätta undervisa och utbilda ungefär 1500 lärare inom landet.

Med det Teosofiska Samfundetss internationella högkvarter i Adyar, Chennai, som sin bas genomför de tillsammans sexton omgångar av kurser som Maria kallar Indiska Montessoriutbildningskurser. Dessa kurser lägger en stark grund för Montessorirörelsen i Indien.

Hon blir enligt utsago väl omhändertagen under åren i Indien och får förutom Gandhi även möjlighet att träffa Nehru och Tagore. Det var också under sin tid i Indien som Maria utvecklade mycket av sitt arbete kring "Utbildning för fred".

Åter till Holland

När hon lämnar landet 1946 för att åter resa till Holland, utser hon en man vid namn Albert Max Joosten till att vara hennes personliga representant i Indien med ansvar för att fortsätta genomförandet av de indiska montessorikurserna.

Maria bor resten av sitt liv i Holland, där nu även högkvarteret för AMI finns (i Amsterdam). Hon reser dock i stor omfattning och besöker bland annat England och arbetar där tillsammans med Adele Costa Gnocchi för att utveckla idéer för familjer och småbarn från födsel till tre års ålder.

Resor till flera länder

År 1947 återvänder hon till Indien för en föreläsningsturné som varar i större delen av två år. De följande åren besöker hon Pakistan, Italien, Frankrike och Irland. I Frankrike tilldelas hon år 1949 medlemskap i den franska Hederslegionen.

79 år gammal reser hon också till Norge och Sverige för att resa runt och föreläsa där. År 1951 håller hon en utbildning i Innsbruck i Österrike. Hon planerar även under denna tid en resa till Afrika.

Maria avlider 81 år gammal

Maria Montessori dör den 6 maj 1952, 81 år gammal, i en väns trädgård i Noordwijk aan Zee i Holland efter att i större delen av sitt liv ha rest världen runt för att föreläsa, skriva och etablera utbildningsprogram. Hennes son Mario tar över ansvaret för AMI och leder organisationen fram till sin död 1982.

Maria begravs på den lokala kyrkogården Noordwijk. På hennes minnesplats finns inskrivet: "Jag ber de kära alla kraftfulla barn att förena sig med mig för byggandet av fred i människan och i världen".

Nominering till Nobels fredspris och spridning av Montessori

Under sin livstid nominerades Maria Montessori vid tre tillfällen, 1949, 1950 och 1951 till Nobels Fredspris. År 1990 när Italien trycker nya 1000 lire-sedlar (de sista innan övergången till Euro), väljer man att trycka dem med Maria Montessoris porträtt på framsidan.

Uppskattningvis används Montessoriutbildning idag i ungefär 20000 skolor runt om i världen, till godo för barn från födsel till 18 års ålder.